I torsdags begav vi oss iväg på det stora äventyret Bangkok By Bike. Jo visst, det är en arrangerad aktivitet – att cykla runt i den trafikgalna betongdjungeln Bangkok.
Nu cyklar man ju iofs inte mitt i den värsta trafiksmeten. Och det är väl också det som är själva idén med arrangemanget – att istället visa upp sidor av Bangkok som man normalt kanske inte ser.
Bangkok By Bike drivs av svensken Arne, vilket inte helt oväntat leder till att han har ett stort klientel svenskar och skandinaver. Även om vi svenskar är bra på engelska, så känns det ju alltid lite extra tryggt att ha svenskan där nära till hands. Och här känns det extra extra skönt. För det här är ingen liten lugn söndagsutflykt man tar med gammelmormor på. Det här är ett riktigt äventyr! 
Rent distansmässigt är detta ingen jättestor utmaning. Men man cyklar ändå under relativt lång tid. Så är man ovan att hålla igång så kommer det att kännas, speciellt i denna värme. Och gatorna är ibland smala och komplicerade, och det gäller att vara med lite.
Bangkok By Bike kan under vardagarna cyklas halvdagar, förmiddag eller eftermiddag. Under helgen cyklar man en heldagstur. Det finns även en ”Bangkok by night”, som helt enkelt är en kvällstur.
Jag, Micke, hans systrar Mia och Helena, svåger Magnus, med alla våra tre barn bakpå, cyklade i torsdags en eftermiddagstur tillsammans med ett svenskt par som precis påbörjat sin Thailandssemester. Med på turen var också Arnes ständige cyklingsassistens Jam.
bilden lånad från Bangkok By Bikes Facebook-sida
Bangkok By Bike har sitt högkvarter i den gamla delen av Bangkok, vid floden Chao Phraya, och det är också härifrån alla turer har sin utgångspunkt. Eftermiddagsturen snirklar sig igenom det lokala livet vid flodens kanaler. Vi cyklar längs vattnet på smala betongtrottoarer. Vi tar oss igenom trånga gränder. Ibland känns det nästan som vi cyklar rätt igenom någons privata boende. Och rätt var det är så är vi uppe igen i det ”vanliga” Bangkok. Vi passerar en tungt trafikerad väg. Vi gör en sväng vid ett krön. Och innan vi vet ordet av är vi tillbaka nere vid det enkla livet vid kanalerna. Miltals från ”Bangkok”, känns det som… Men vi vet ju att det finns precis där uppe runt hörnet. Vi var ju precis där. Men ändå är det så långt borta.
Trots att jag redan har sett en del av detta, Bangkoks totalt olika sidor, så var jag överväldigad av denna upplevelse. Det var helt fantastiskt. Och för den som reagerade på att jag skrev att vi cyklade igenom någons privata boende, så måste jag lägga till att det inte på något sätt kändes som att det vi gjorde var ett intrång. Folket älskade oss när vi kom cyklandes. Och om de inte älskade oss, så brydde de sig inte särskilt mycket. Det är så här de lever. Trångt, tätt inpå … det är vardagsmat. Nu kan det ju hjälpa otroligt mycket också att Arne och Jam cyklar här varenda dag, nästan exakt samma tid.
.
Man stannar flera gånger under turen. Ibland för att skaka benen och ta sig något att dricka…
…och ibland för att titta på något.
Här är vi vid det kända templet Wat Arun.
.
Fiskmatning
.
Lunch
.
Ju längre turen går, desto mer imponerande blir omgivningen…
…och det hela avslutas med en fantastisk båttur tillbaka – först längs de mysiga kanalerna, och sedan ut på den stora floden Chao Phraya.
.
Det här var verkligen en total upplevelse, av hela Bangkok! Så har man ont om tid (eller helt enkelt inte vill lägga den tiden) att springa runt på de klassiska sevärdheter som Bangkok bjuder, så är Bangkok By Bike ett måste. Vi fick se floden, vi fick se kanaler, vi fick se det enkla livet, vi fick se tempel (och den thailändska assistenten Jam berättade en del om thailändsk kultur och tro), vi fick äta thaimat, och vi fick åka kanalbåt. Och … man kände sig riktigt nöjd efteråt. Super!
———-
.
Att cykla med barn?
Ja, vi hade med oss tre barn på denna runda. Och det gick jättebra. Men man ska vara medveten om att detta inte är en barnaktivitet, utan det här är för vuxna. Men givetvis tycker barnen ofta att det är precis lika kul som vi vuxna. Men det är alltså inte en aktivitet man väljer för barnens skull, utan det är en aktivitet som barnen kan följa med på.
För de små barnen så finns det barnstolar att sitta i, och det var absolut inga problem alls. Arne berättade att det är många barn som somnar i stolarna. Men våra höll sig vakna hela eftermiddagen. För de lite större barnen så finns det cyklar som istället för den vanliga pakethållaren har ett rejält säte där bak. Det finns även stadiga pinnar att sätta fötterna på. Tim (5,5 år) satt på en sån, och var jättenöjd.
Ännu större barn kan givetvis cykla själva. Från ca 10 år tycker Arne att det kan vara lagom. Men det är givetvis väldigt individuellt. De flesta svenska barn är ju vana cyklare, och de allra flesta är mycket säkrare på cykeln än sina föräldrar. Så visst kan man vara 9 år också. Kanske till och med 8.
.
Tips 1 – hjälm!
Hjälm finns att låna. Tyvärr kan jag tycka att man kunde ha legat på lite mer i användandet av hjälm. Det nämndes mest i förbifarten att det fanns om man ville låna. Nu hade ju vi småbarn med, och då var det självklart för oss att föregå med gott exempel och ha hjälm på. Men jag är väldigt osäker på om jag hade valt hjälm om vi inte hade haft barnen med och redan innan var rörande överens om att det var detta som skulle gälla.
Men jag skulle rekommendera hjälm på! Även om det inte går fort, så finns det passager där olyckor lätt kan vara framme (även om det sällan händer). Och skulle man inte själv trilla omkull eller slå i en husvägg i en trång gränd, så finns kan det finnas kvistar eller andra mer eller mindre vassa föremål i huvudhöjd som hjälmen på ett utomordentligt sätt skyddar mot.
Hjälmen är dessutom ett utmärkt solskydd då den fungerar som en rejäl och mer luftig keps. Jag som hade planerat att använda solglasögon kunde gladeligen låta dessa ligga kvar i väskan (och få en bättre bild av min omgivning) eftersom hjälmen skyddade både mitt huvud och mina ögon från solen.
Tummen upp för solskyddskepshjälmen på!
.
Tips 2 – flytväst till barnen!
När man åker på de små kanalerna känns flytväst inte jätteviktigt, och det var heller inget vi frågade efter. Men när vi kom ut på stora floden, så hade jag gärna satt på en liten väst på de små. Nästa gång tar vi med oss egna flytvästar till barnen!
.
Igår var det en stor dag för min arbetskamrat Ekawit. Det var hans bröllopsdag. Jag, Anna, Weerasak och ett helt drös andra från teamet var inbjudna att fira den stora händelsen med Ekawit och hans blivande hustru Tanapa.
